Ta din säng och gå sa Lazarus i bibeln...nej nu är det Reinfeldt som säger så

Ingen skulle bli gladare  än mej om healingen från riksdagshuset börjar verka nu, ingen mer värk och inga mediciner. Yippi!
Funderar om det syns på något sätt, det är ju över 50 mil dit, hoppas att min healing inte krockar med nån annans och far fel.... GPS:n hittar inte Backe, så Reinfelt kolla kordinaterna noga

I oktober ska jag vara fri från all värk i alla leder därför att då ska jag börja jobba därför att mina sjukskrivningsdagar är slut. Måste "jobba" eller "aktiveras" i 87 dagar av 450 för att få vara sjukskriven igen för fler operationer. Men tyvärr måste dom anstå oavsett vad det får för negativ inverkan på kroppen, måste göra mitt beting först.
Skicka healingen nån gång!! Jag väntar! Bonusen blir kanske att det inte blir mer karvning i mina leder. Tack!

Åh, vad sakta tiden går....

Det är 4 veckor sen jag fick ett nytt knä. Har en form av blödarsjuka som heter von Willebrandt som verkligen ställde till det denna gång. Blev förvarnad om att det är en ganska blodig operation och det märktes. Knäet svall upp ordentligt efter och det gjorde ordentligt ont. Bara för denna sjuka så kommer det ta längre tid att komma i gång. Får mediciner för att det inte ska blöda så mycket och tur är väl det. Läkaren hade kontakt med medicinläkarna, Stockholm och Linköping för "sjukan". 
Måste verkligen längta efter att få gå riktigt igen, drömmer ibland att jag är ute och går utan kryckor och ingen värk. Har ingen värk kvar i knäet, det är bara så svårt att böja ordentligt än.
När jag fick veta för ca 10 år sen att jag hade denna form av blödarsjuka accepterade jag det inte, nu har jag lärt mej att leva med den. Kan känna oro ibland för hur det skulle gå om jag råkar ut för en olycka eller en stroke eller nåt sånt. Samtidigt kan man inte gå genom livet och vara orolig för om det händer. En större oro är för mina barn och barnbarn eftersom den är ärftlig och inte könsbunden.  Jag är den förste i släkten som jag vet som har  blivit testad och konstaterad blödarsjuk och det är svårt att få veta om tidigare generationer haft några symptom på den då de flesta är borta...
.

Nytt år...

Så har jul och nyår passerat... julen, är glad att jag har min familj, barn och barnbarn omkring mej. Svåra stunder kom och gick... minnen sedan länge tillbaka. Jular med farfar, Emma, mormor och morfar,dom är alla borta sedan länge. Första julen utan mamma. Saknar hennes tidigamorgonmeddelande på messen: Kunde vara: Idag har jag bytt i sängarna. Ska till Slå på möte. Pappa har plockat in x antal gurkor... det är sol... osv.. små vardagliga händelser.

Julveckan gick 2 stycken nära till bort. Den 20:e avled min kusins man i Norge och den 23:e gick vän och granne till pappa bort. Dom är 3 grannar som farit på ett halvår, i midsommras avled närmaste grannen. Pappa är ensam kvar av de som bodde i grannskapet när jag växte upp. Pappa som har blivit så ensam, ensamheten strålar ut från honom. Tur att han har katten, sina korsord och TV:n. Nu på lördag fyller han 80 år, mamma hade planerat något som hon inte hann berätta. Berätta, ja, så mycket som jag skulle ha viljat fråga henne om, så mycket vi skulle ha gjort....

Mammas begravning blev en fin upplevelse i kretsen av de närmast anhöriga, trots den svåra dagen. Vi hade den i Maria kapellet på Junsele kyrkogård. Maria kapellet är så fint och har en vidunderlig utsikt. Mamma hade fyllt i det Vita arkivet så det var bara att uppfylla hennes sista önskningar. Minns när hon talade om för flera år sen att hon fyllt i det, jag tyckte det var så hemskt. Men nu tycker jag att det var bra. Mamma ville bli kremerad och så blev det, det var också en sak jag hade svårt att ta in när hon sa det.

Men nu efter tycker jag att det är bra, Minneslunden i Junsele är så fin plats och ändå har jag bara sett den vintertid.

Nu hoppas jag att 2011 blir ett bra år. 2010 var också ett bra år, förutom att sorgen tog över på slutet. Man måste försöka se det ljusa omkring sej, även när det är som svartast...